Första hemmamatchen – 1 månad kvar!

Blåränderna flög till Maspalomas Gran Canaria igår för ett träningsläger, och på lördag 17.00 spelas årets första träningsmatch, och det mot Shanghai East Asia. Vi är många som är jävligt sugna på en sista minuten till Gran Canaria nu för sol, värme och se Blåränderna, men vi får ha tålamod och vänta lite till. Första möjligheten att se DIF på svensk mark är borta mot Örebro lör 23 januari på Behrn Arena, tid är dock ej fastställt ännu.

Årets första hemmamatch går av stapeln om exakt en månad, lördag 13 februari kl. 15.30 då DIF möter norska Ålesund på Stockholmsarenan.

-Skit i motståndet, det som räknas är DIF och läktarsällskapet!

Kärnan av Djurgårdare kommer vara där. Det räcker för att ge DIF en värdig inramning på årets första hemmamatch, det vet vi. Det är sen gammalt som man säger.

Vi har även hört rykten om att DIF släpper en överraskning på matchen.

Biljettsläppet sker imorgon fredag, och vi tycker att du köper biljett pronto.

Biljettsläpp DIF-Ålesund

dif-alesund_difse1

U.O.I.S-pikéerna är nu skickade!

Vi vill bara meddela att alla ni som beställt U.O.I.S-pikéer snart får er leverans. Ni har tålmodigt väntat och nu är alla lagda på posten och skickade.

Beställningarna på medlemspinsen går iväg imorgon. Hoppas ni förstår att vi har vissa dagar vi skickar, vi hinner inte skicka beställningar varje dag.

Är du sugen på att beställa något? Maila info@difenders.se

 

 

Tystnad runt DIF fotboll

Året 2016 började på sämsta tänkbara sätt för hela Djurgårdsfamiljen i och med Kerims skada. Oerhört tungt för Kerim själv givetvis som spåddes en lysande säsong, men även tungt för truppen sportsligt, ledning, kansli och alla oss supportrar. Kerim var och är vårt största affischnamn i nuläget, den kanske mest älskade spelaren på läktarna och den enskilda spelare som mest ger oss Djurgårdare hopp och framtidstro. Vi kan bara hoppas på att Kerim kommer tillbaka efter skadan lika stark som förut, det får ta den tid det tar, han måste få bli helt frisk och så länge får vi knyta näven i fickan och gå vidare.

Förutom Kerims skada så är det väldigt tyst om DIF fotboll i media för tillfället och den känslan späs på ytterligare då konkurrenterna värvar och få mycket media och uppmärksamhet. Det är en situation som inte är alldeles lätt att hantera för alla oss supportrar som varje dag längtar till fotbollssäsongen. Det smyger lätt på sig in en oro och tvivel på oss själva och vilken status vi kommer ha på truppen när säsongen drar igång.

Känslan av tystnaden kring DIF fotboll och tvivlen på lagets status är ju knappast heller optimal för att öka intresset och sälja mycket säsongskort och få igång en publikhausse.

Just nu känns det lite tungt, det vore att ljuga att påstå något annat, men det är ännu långt kvar tills det drar igång och vi har tid på oss att vända känslan vi har just nu. Vi vet att DIF fotbolls ekonomi är viktigast, den får inte äventyras på nytt då vi nu har fått bättre balans på ekonomin, så vi fortsätter att ha full tilltro till Bosse Anderssons lagbygge och filosofi och att vi kommer ha ett slagkraftigt och lovande lag säsong 2016!

Vi har haft så mycket motgång och varit så svältfödda på fotbollsframgångar och derbysegrar så vi får bara fortsätta att härda ut, ha tålamod och tro på DIF fotboll. Det måste vi göra, vi supportrar. Vår kärna supportrar blir lojalare och lojalare säsong efter säsong och det gör oss än mer sammansvetsade. Vi ska fortsätta göra vårt yttersta under silly season och fram till cupen och Allsvenskan drar igång för att haussa DIF så mycket vi någonsin kan. När det är dags så ska Djurgårdsfamiljen vara mer sammansvetsad, enad och motiverad än någonsin. Hoppas du gör din del.

DIF MOT RUBBET.

DIF Sittplats Slaktis

 

Nej, det var inget vidare…

Ärligt talat,  det var ingen vidare JK-dag varken på isen eller läktaren. DIF tappade matchen nästan omgående och stämningen på läktarna var långt ifrån vår egen toppotential. Tifot var schysst och all heder till de som försökte dra igång men stämningen lyfte aldrig på riktigt. Jämfört med alla andra SHL-lag är stämningen givetvis fantastisk, men vi kan oerhört bättre än vad vi visade i lördags.  Vi kan tyvärr bara konstatera att det totalt sett var en jävligt proppmätt och loj inställning både i klacken och på sittplats, tyvärr.

I övrigt sköna vibbar på pubarna före och efter match och det var kul att så många ville köpa vår nya medlemspin. Den går även att beställa hem för 80 kr genom att maila till info@difenders.se

Näe, det var ingen vidare JK-dag så den glömmer vi och blickar framåt.

Nästa stora tillställning är tågresan till Frölunda – DIF 30 januari och det ser vi fram emot! Skriv upp dig och häng mé – det kommer bli kul!

Läs mer om tågresan här!

 

Lite bilder  från i lördags också.

DIFENDER PINGrannen

Jussi

Barfeldt

 

Nu kör vi lads & lasses!

Nu är det nära, ett sen länge slutsålt Hovet väntar på JK-dagen, nu är det upp till oss att göra det bästa av denna dag, visa vad vår supporterkultur kan åstadkomma, och göra skäl för namnet. Ingen barhäng under match, ingen gamnacke under match, raka ryggar, stolta strupar, alla på räcket!

Vi  står längst ner i klacken – och kör loss – det är det som gäller!

Vi är på En Arena innan match med nya medlemspinsen, pikeerna och övrigt sortiment. Vi ses där och sjunger upp oss inför match!

Vi uppmanar – bli medlem i JK, dega tåget till Frölunda, stöd Sofia Tifo!

DJJJJJJUUUUUUUUUUUUUUUUU!

 

 

Medlemspin DIFENDERS

Vi har ett nytt Djurgårdsår framför oss, och vi på DIFenders är fast beslutna att oavsett hur mycket motgångar vi än möter (Kerims skada) ska vår målsättning vara att ge DIF det bästa läktarstödet någonsin i Djurgårdens IF:s 125-åriga historia. Det är DIF mot rubbet som gäller!

Ny  medlemspin för DIFenders Stockholm!

En ny medlemspin släpps i samband med JK-dagen – pris 60 kr

image-5

Vi är ingen konkurrent till JK på något sätt, utan vi uppmanar alla Djurgårdare att bli medlemmar i JK först och främst – det är viktigt.

Vi startar medlemskap mest för att kunna ha ett medlemsregister till de planer vi har för året med framtida arrangemang såsom fester, resor, pubsamlingar och utvalda souvenirer m.m.

Istället för medlemskort så har vi i DIFenders en medlemspin.

Medlemspinsen kostar 60 kr och då får du följande:

  • Lämna namn, adress och mail i samband med köpet
  • Du är med i en utlottning av ett säsongskort
  • Åka med på vissa utvalt sponsrade resor
  • Inbjudan till pubsamlingar och fester
  • Ev överskott går också tillbaka till andra supporterinitiativ inom Djurgårdsfamiljen som vi stöttar, vi har redan bidragit till Movember och Sofia Tifo tex, och fler inom kort.

Känner du att vi är något du vill tillhöra & stödja – köp medlemspin!

Vi är på En Arena på JK-dagen från ca 12.00.

Ni som förbeställt era pikéer kan hämta ut dessa då också och vi har hela souvenirsortimentet på plats.

Välkommen.

 

 

 

Bluestripes in Bulgaria

Vi har fått en reseberättelse skickad till oss av vår Engelske vän Liam från Levski away i somras. Texten är publicerad i ett Tranmere Rovers-fanzine, och ämnad för engelska läsare i första hand. Men likväl intressant och kul läsning för oss. Håll till godo och Cheers to Liam för texten.

Bluestripes in Bulgaria: Levski Sofia v. Djurgardens IF

By Tranmere fan and European football follower Liam Scarth

Screen Shot 2016-01-05 at 20.53.46In October 2015 I travelled to Sofia, Bulgaria to watch a friendly fixture between Levski Sofia, and my Swedish team, Djurgardens IF (DIF). It was more than just a friendly however, the game marked a significant anniversary for one of Bulgaria’s most prominent football clubs, a moment to celebrate Levski’s 50th anniversary of playing on the European stage. On October 3rd, 1965, the two clubs had met for the second-leg of a European Cup fixture. Fifty years and seven days later, at the exact same venue – the Vasil Levski National Stadium – the game was played again. However, in those decades between the two fixtures, Levski, Bulgaria as a nation, as well as the football environs at the foot of Mount Vitosha, have faced significant adversities. Levski’s story would be profoundly affected by rule of the Bulgarian Communist Party (BCP), as well as the inevitable transition struggle for one of the poorest European Union members. For the DIF faithful, it was a welcomed Euro awayday. Albeit only a commemorative exhibition, the game marked the eleventh DIF excursion into territories that once were, east of the iron curtain. Playing previously in Poland, the then socialist state of Yugoslavia, the Republic of Serbia, Lithuania, Estonia, Slovakia, Czechoslovakia, the German Democratic Republic, and of course Bulgaria.

Writer Jonathan Wilson, who wrote the fantastic book Behind The Curtain: Travels in Eastern European Football, argued that in the wake of 1945, ‘Bulgaria’s architects seem to have opted to make their capital (Sofia) as functional and as ugly as possible’. Indeed, that was very close to the impression I got, as my taxi from the airport edged ever closer to the heart of Sofia. Pathetic fallacy may have played a part, with non-stop rain all weekend, however I couldn’t help but feel many of the narratives within the mainstream media, regarding contemporary Bulgaria, were fairly justifiable. Gaining EU accession in 2004, and full membership in 2007 – only attained after 4 reactors were shut down at the aging Kozloduy Nuclear Plant – Bulgaria has reportedly been beset with organised crime and corruption influencing results at the ballot box, through illicit business. To such extent, Germany and France threatened to stop the Schengen migration agreement if the Bulgarian authorities did not clamp down on internal organised crime.

Part of the Ottoman Empire until the end of the 19th century, nationalist sentiment on the terraces of Sofia’s clubs today are perhaps a yearning for more simple times of transparent, and grounded politics. Levski’s name, in honour of Vasil Levski who was hanged by the Ottomans in 1873, a prominent member of the resistance movement which eventually overturned Ottoman rule, epitomises nationalist fervour that has once again taken hold. Unfortunately however, like most post-communist nations today, nationalist ideals fall victim to discriminative extremes. And in the context of Sofia, with a population of 56,000 Roma gypsies a mere 3 miles outside the city, in the Fakueta district, divisive lines within society are becoming depressingly more distinct. Interestingly, in an interview with the Express, linguist Naruana Hill observed that, ‘in Soviet days, it was a matter of pride to integrate Roma gypsies within society’. Implying incompetency within the current government itself. Prejudices toward minorities, just as they riddle the hardcore factions of clubs in post-communist Moscow, Kiev and Bucharest, are largely identifiable for factions of Sofia’s football fans as well. If I failed to spot the celtic cross white power graffiti adorning a wall approaching the Vasil Levski National Stadium (not actually Levki’s home, that being the Georgi Asparuhov stadium), I would soon notice the Nazi SS Totenkopf skulls on the scarfs of some Levski supporters. I fervently object to it, naturally, but I’m not one to see no reason in why Bulgarians of my age, entering a tough, unforgiving world – even tougher for a developing EU nation – turn to hate fuelled polarised ideologies.

Levski Sofia’s most active area of the stadium during home games is ‘Sektor B’, with Ultras Levski at the heart of the sector, orchestrating chanting as well as monumental pyrotechnic shows. Levski’s contemporary colours, logos and supporter organisation insignias are more cemented than ever, however, that has not always been the case. Founded by students in 1914 as Sport Club Levski, it was clear that when communism took hold of the eastern Balkan peninsula, post-WWII, a club named after a man who is remembered in both moderate and far-right nationalist folklore, would inevitably be treated with suspicion. Thus, in line with the Stalinization of all aspects of life within the USSR, Levski were renamed as Dinamo Sofia in 1949. Under ten years later, after the thaw of Stalinization initiated by Khrushchev’s famous 1957 speech, Dinamo was scrapped and Levski was reverted. But not for too long. From 1969 until 1985, Levski’s fans had to make do with supporting a team known as, Levski-Spartak – a happy medium between the heritage of the club, and communist ideals, once again, shaping sport. A chaotic Bulgarian cup final, versus fierce rivals CSKA Sofia – representing the Bulgarian army – would be the next reason Levski would be stripped of their original name. Now part of a conspiracy theory, against the clubs progression amongst some Levski circles, despite CSKA facing the same punishment for the player violence incidents of the 1985 cup final. A conspiracy that also includes the death of Levski player Georgi Asparuhov in 1971, which despite being an accidental car crash, some Levski fans speculate it was orchestrated covertly by the communist government to weaken their team. As part of the harsh discipline measures put in place by the communist government, to quell such violence displayed in the 1985 final, Levski then became Vitosha Sofia. No longer named after a nationalist hero, instead the mountain that overlooks the city. The clubs name until the fall of the USSR.

Liam_1

Vasil Levski mural

For Levski supporters, similar to their 100th anniversary fixture versus SS Lazio – linked by fan friendship, the commemorative fixture versus Djurgarden was a chance to celebrate the strength of the clubs original identity. Which despite numerous hardships and oppression, is now stronger than ever. Travelling from the UK with a UK based Swedish Djurgarden fan, we met up with the other travelling Swedes in a side street bar, prior to being escorted by the militaristic appearing Bulgarian police. The money paid for tickets and match programmes, according to DIF’s SLO, went towards Levski’s current grass roots projects, helping to build astro-turf football pitches in deprived suburbs of Sofia. An extremely worthy cause. Which will hopefully help prevent the isolation of Sofia’s youth – who through such helplessness, often turn to crime or far-right activities.

The bar was full with a good number of DIF’s hardcore who had made the trip east, predominately Ultra Caos Stockholm (UCS), who had travelled as a group via Belgrade. Speaking to others, I soon learned a smaller group of DIF lads (in a group, if I remember correctly, named after Sweden’s version of Buckfast, Caprice Kir) had flew to Skopje, Macedonia and then travelled four hours in a taxi. An adventure, I suppose you could say. Some of the ultras looked sprightly, looking forward to the march to the stadium, others were catching some sleep on benches; clearly nursing hangovers. Hangovers that had soon vanished, once the call of ‘schizophrenia’ from one ultra, prompted a pretend brawl – a favourite in DIF’s supporter scene, so much so that there is even a banner to show it. Aware of the unpredictability of Levski’s fans, who on the day were actually extremely hospitable, the Bulgarian police, equipped with a jeep to guide the escort, were guarding the bar. As the march of DIF’s travelling fans reached the road bending past the stadium gates, Levski’s fans gave us a standing ovation – fitting in with the spirit of the day. After the brief shelter for the escorted horde from the down pour, during the security checks, DIF’s away sector soon took shape; banners draped, ultras assembled, stickers progressively splattered on every given surface. Just in time for Levski’s ginormous pre-match tifo, two banners draped by ultras sitting on the main stand roof, fighting the adverse weather conditions, depicting Levski’s 1965 squad. Wearing the iconic strip, royal blue shorts and socks, with a sky blue jersey – fittingly, the same kit Levski wore on the day. As with all stadiums with running tracks, I find that if the action on the pitch isn’t very gripping, all sorts can catch your eye on the spongy red perimeter. DIF’s various supporter liaison, media and management staff strolled around, taking in the unique experience. As well as extremely eccentric teenage stewards, who despite the job description they were obviously briefed with, videoed pyro, clapped in unison with Sektor B and gazed in amazement as DIF went through the song book.

Liam_2

Chaos in Sektor B

Amidst the firemen, first aid staff, crazy stewards and DIF staff, I noticed two guys walking towards our section during the half-time break, with a sizeable blue bin bag. Of course, in line with the festivities of the day, two of Levski’s ultras had strolled, at free reign, the entire length of the running track to ensure UCS were stocked up on pyro for the second-half pyroshow. And what a show it was. On about 50 minutes, the balaclavas were handed out, the pyro was distributed. With a bang and spread of smoke from Sektor B, the DIF ultras, now spread out across the entire section, fired up the red flares. Mirroring, albeit not in proportion or in colour, the smoke that was bulging from every orifice of Levski’s terrace. Although the large majority of Levski supporters were eager to welcome us, showing interest in DIF’s supporter culture, on the side stand some Levski fans thought it was wise to unveil a Hammarby flag. The oddball hipster team of Stockholm, well supported by Sweden’s agricultural populace; for those reading that are in the dark with regards to Swedish football knowledge. Needless to say, some members of UCS were pretty riled and soon began to mount the segregation, however, they were soon brought to reason by DIF’s liaison staff. Despite their failed efforts, the Hammarby flag, unbeknown how to me, ended up ripped to shreds and partly burnt on the away end fence. The only place it belonged on the day.

Liam_3

In good company: the travelling DIF horde

With so many festivities taking place in and around the stadium, the outcome of the game itself really didn’t have any great significance – although it was clear that the Levski players were going hell for leather, to gain a respectable score line. Which eventually was a 2-2 draw, a much more evenly fought match compared to Levski’s 6-0 victory against DIF in the original fixture, at the Vasil Levski stadium. The DIF players applauded the away block after the final whistle, which by this stage was also occupied by a crazy grey haired Levski fan repeatedly asking the nearest possible Swede, to join him for a run on the pitch. Despite his failed efforts, he did manage to ‘videobomb’ himself – so to speak – onto the footage of DIF-TV, whilst midfielder Kevin Walker was being interviewed. Certainly an unforgettable character. After UCS had their group photo behind their various banners, the DIF fans headed back to the warm and dry of Sofia’s bars. Raising a glass at long last to, at long last, an awayday in Europe. An unforgettable experience, and an important day for Levski Sofia and their partisan supporters, who’ve continually stayed resilient through their illustrious, yet turbulent history.

 

 

 

 

Intervju inför JK-dagen

Vi fick ett litet snack med Lukas Rosman från UCS, Sofialäktaren inför JK-dagen på lördag. Tempen inför den matchen ökar för varje dag nu..

Tjena Lukas, taggad inför lördag?

– Ja, mer taggad än på mycket länge på hockey! Jag tillhör väl den skaran som av olika anledningar inte varit särskilt aktiv på Hovet de senaste åren och jag ska erkänna att jag generellt är mer för fotboll. Jag har gått på en del matcher, men inte engagerat mig i att bidra till stämningen. På lördag blir det ändring på den saken, jag är sugen på sång och röj i kurvan.
Hur ser du på JK-dagen? Vad betyder den för oss, osv?
– För mig handlar JK-dagen om att manifestera allt det fantastiska i vår supporterkultur. Det är en dag där vi hyllar vår historia och visar oss från vår bästa sida. Vi visar stolt för oss själva vad vi är och vad resten av Sverige inte är. De senaste åren har JK-dagen inte varit vad den borde vara, på lördag är det dags att ta ett stort steg mot rätt riktning igen.
Sofialäktaren kommer reppa på lördag och arrangera ett tifo. Vad kan du avslöja?
– Tifoverksamheten har legat på is ett längre tag då engagemanget inte funnits för att göra arrangemang på hockeyn de senaste säsongerna. Vi har dock diskuterat eventuellt tifo på JK-dagen en längre tid då vi känner att det är en match som förtjänar att ramas in på ett värdigt sätt. Som vanligt avslöjar vi inget gällande tifot, däremot ber vi alla ödmjukt att dyka upp på läktaren i god tid för att det ska bli så lyckat som möjligt.
Storsamling på En Arena innan. Kommer ni och vad händer där?
– Kommer bli mycket folk där och representanter från Sofia tifo kommer att vara på plats med hinkar för att skramla. Vi kommer också att bli intervjuade om vår verksamhet.
Uppmaningar till på lördag för att vi ska göra bra ifrån oss?
– Lämna luren i fickan, släpp loss, sjung och ha det kul!
Lukas Rosman