Imorgon är det äntligen dags för hemmapremiär igen, den kanske roligaste matchen på säsongen! Aldrig är suget efter att se DIF så stort som efter ett långt vinteruppehåll. Förväntningarna är på topp. Man får träffa bänkgrannarna igen. Det är nästan bara djurgårdare på plats och man slipper lyssna på det monotona trummandet man tvingas genomlida under derbyn. Vi får sjunga våra ramsor i lugn och ro, man kan kalla det en 90 minuter lång kärleksförklaring till vår kära idrottsförening. För historien och alla våra titlar. För klubbmärket och de blåblåa ränderna. För gamla och nya legender. För Stadion, Kaknäs och Östra Station. Och såklart även för oss själva, Djurgårdsfamiljen. För ska vi vara helt ärliga så skapar vi nog festen och stämningen lika mycket för oss själva.
Vi har äntligen anledning att känna tillförsikt också. Ni såg nog alla Super Bosses tal till Djurgårdsnationen som träffade mitt i prick. Ända sedan Henrik Berggren och Bosse Andersson tog över skutan har den seglat åt rätt håll igen. Äntligen har vi en ekonomi i balans tack vare stora kostnadseffektiviseringar, ett höjt publiksnitt och flera lyckade spelarförsäljningar. Det är bara att tacka och buga och hoppas att dessa båda herrar fortsätter inom DIF under många år framöver.
Vår 125 åriga historia är fylld av framgångar. Och nu har vi lagt en grund för en framgångsrik framtid också. Arenaflytten har blivit väldigt lyckad och vi har höjt publiksnittet. På Stockholmsarenan skapar vi, när vi är på topp, den bästa stämningen i hela Norden. Slakthusläktaren är fanatisk och röststark och Sofialäktaren blir bara bättre och bättre för varje år. Det spelar egentligen ingen större roll om det är 10 000 eller 20 000 på plats, så länge kärnan är där så är det en fantastisk upplevelse att vara på plats, vilket fler och fler upptäcker.
Vi har en fantastisk träningsanläggning i Kaknäs som Djurgårdsfamiljen tillsammans har hjälpt till att bygga ut, precis som vi gjorde med Johan Björkmans hall för några år sen. Träningsmöjligheterna är med Stockholmsmått mätt utmärkta. Vi får också fram fler juniorer än på väldigt länge. Emil, Tibbe och Rubio för att nämna några, och vi kan redan nu se fram emot när dessa herrar vänder hemåt för att återigen dra på sig den blårandiga tröjan.
Vilket leder mig in på nästa punkt, djurgårdshjärtat hos spelarna. Supportrar och spelare är närmare varandra än på länge, och i laget återfinns urdjurgårdare som Kerim, Jawo, Une Larsson, Elliot Käck och Stefan Karlsson. Även övriga spelare i laget, såsom våra afrikaner, Haris, Kevin, och Faltsetas, mfl, visar upp en väldigt bra attityd och djurgårdshjärta. För att inte nämna Hampus som är på god väg att bli en djurgårdslegend utan att ens ha varit ordinarie i startelvan. Att spelarna talar sig varma om supportrarna och föreningen, och att vi supportrar visar tålamod med spelarna även när det går lite sämre, är oerhört viktigt. Vi ska vara ett med spelarna, ett blårandigt hav av supportrar på läktarna och 11 djurgårdskrigare på plan som tillsammans ska besegra fienden på andra sidan. Då är vi ostoppbara.
När väl Kerim och Haris är tillbaka har vi ett lag för den absoluta toppstriden, det vågar jag lova. Vi har väldigt många unga lovande spelare och kommer garanterat att göra fler miljonförsäljningar framöver. Colley och Sam är nog närmast till hands, och därefter Kerim, Olunga och Tino om jag får förutspå framtiden. Vi kommer att skapa en ekonomisk bas som är en garanti för framtida toppstrid, år efter år. Och då kommer vi även få chans på Europaspel, äntligen, och djurgårdare kommer att gå man ur huse och vallfärda till Stockholmsarenan.
Vi är nästan där nu. Jag kan känna doften av framgång. Kerims skada var ett tillfälligt bakslag, men den ska inte hindra oss. Djurgårdens IF har vaknat upp ur vinterdvalan och är återigen att räkna med. Nu gör vi allt under 2016 för att fortsätta vår färd mot toppen, och vi börjar nu imorgon hemma mot Falkenberg genom att ge våra spelare ett makalöst stöd. För att de ska känna den kärlek vi känner för klubbmärket de representerar, men lika mycket för oss själva, helt enkelt för att det är så förbannat roligt!
Tack för mig, nu kör vi över Falkenberg och sen tar vi Gefle och Bajen av bara farten.
Framtiden är blårandig!
DIFENDERS STOCKHOLM 